Institutionen för nordiska språk

Månadens forskare: Maja Bäckvall

MajaJag är filolog, det vill säga att jag ägnar mig åt tolkning av äldre texter och deras sammanhang. I min forskning intresserar jag mig framförallt för medeltida handskrifter men också runstenar och andra runinskrifter.

Materialet är så spännande att jag ibland undrar varför inte alla forskar på det: man får ju arbeta med texter och föremål som är just dem som riktiga människor på till exempel 1300- eller 1000-talet läste, såg och kände på.

I min avhandling, som jag disputerade på i slutet av maj, undersöker jag hur så kallade eddiska dikter citeras och kan ha lästs i en specifik handskrift, Uppsalaeddan. Den är en handskrift av det kända verket Edda, som innehåller många av de historier vi känner till om förkristen nordisk mytologi. Edda antas ha skrivits på 1200-talet, men finns som tidigast bevarad i handskrifter från 1300-talet, varav Uppsalaeddan är den äldsta. Tidigare forskare har velat komma fram till hur texten ursprungligen såg ut genom att jämföra de bevarade handskrifterna. Till det syftet har Uppsalaeddan dömts ut; den anses förkortad och försämrad. I min forskning har jag intagit ett annat perspektiv, nämligen handskriftens samtida läsare och skrivare. Uppsalaeddan har antagits innehålla många märkliga fel i jämförelse med det tänkta originalet, men i min undersökning kan jag visa att det allra mesta som verkar avvikande i Uppsalaeddans diktcitat både har skrivits avsiktligt och har förståtts av läsaren.

Jag har ännu inte träffat någon som inte blir förtjust av att få lägga handen på en solvarm runsten som har stått på samma plats i tusen år, eller blir lite tagen av att bläddra i en bok precis som en medeltida läsare en gång gjorde. Filologi är ett tacksamt ämne att undervisa i och berätta om.

Maja Bäckvall