Institutionen för nordiska språk

Månadens forskare: Maria Ohlsson

När vi föds är våra hjärnor förprogrammerade för att lära sig vissa saker och utveckla vissa färdigheter, som exempelvis språk och – tror jag – även humor. Och både språk och humor behöver vi för att kommunicera med andra och för att genom kommunikation utveckla kunskap, förståelse och även våra jag, våra sociala identiteter. I min forskning har jag intresserat mig för de här frågorna och studerat aspekter av språkutveckling under skoltiden, lingvistisk humor och genusfrågor, till exempel i min avhandling Språkbruk, skämt och kön (2003).

I så gott som all vardaglig kommunikation använder vi oss av humor, faktiskt så mycket att ett informellt samtal utan några skämtsamma inslag verkar onaturligt. Skämt i samtal fyller ofta en allmän funktion att roa oss och få oss att känna solidaritet inom gruppen. Men skämt kan också användas till mycket annat, som att ta upp ämnen som kan vara känsliga eller att strukturera samtal – skratt och skämt kan markera gränser mellan olika faser i ett samtal. Skämt kan också ha en kognitiv/kreativ funktion och hjälpa oss att vidga vyerna, eller som en humorforskare har uttryckt saken: det komiska blir konsten att vända upp medaljens tredje sida.

Mänsklig kommunikation påverkas av faktorer som rör solidaritet och makt. Vems förslag eller vems skämt som får mest uppskattning har inte bara med förslagets eller skämtets kvalitet att göra utan även med maktrelationer. Den som har mest inflytande får mest respons på både allvarliga och skämtsamma initiativ. Men jag tror också att en makthavare i ett totalitärt samhälle kan känna sig hotad av subversiva skämt.

För närvarande handlar min forskning om helt andra frågor. Under den närmaste framtiden kommer jag, förutom min undervisning, att ägna mig åt två mindre projekt, ett ämnesdidaktiskt forskningsprojekt och ett pedagogiskt utvecklingsprojekt.

Maria Ohlsson