Institutionen för nordiska språk

Månadens forskare: Daniel Wojhan

De flesta normer och maktordningar som gäller i vårt samhälle skapar och förmedlar vi med hjälp av språket.

Därför är det en viktig uppgift för språkvetare att studera hur vi använder språket för att upprätthålla samhälleliga normer. Att analysera hur språk och makt hänger ihop och även hur språk används för att utmana maktordningar är en både samhällsrelevant och spännande forskningsuppgift, tycker jag.

I min avhandling undersöker jag diskussioner om feministiskt motiverade språkförändringar som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna tid har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, kvinniskor, hen, intergender och pansexuell är bara några av dem.

I mina analyser är jag framför allt intresserad av hur de som diskuterar dessa aktiva språkförändringar resonerar kring relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen. Analyserna visar bland annat att de som initierar aktivistiska språkförändringar utgår ifrån en konstruktivistisk syn på språk; språkliga förändringar antas kunna leda till en förändring av samhälleliga strukturer.

Jag har även analyserat nästan 2000 negativa kommentarer som har postats i olika kommentarsfält på internet. Även personer som reagerar avvisande på aktivistiska språkförändringar tillskriver språk en stark verklighetskonstruerande betydelse. De som kommenterar språkförändringarna befarar att bruket av de nya orden kommer att leda till att rådande köns- och sexualitetsnormer upplöses.

Den tredje kontexten som undersöks är den svenska språkvården. Genom en analys av de senaste 50 årens mest betydande språkhandböcker som har getts ut av framför allt Svenska Akademien och Språkrådet visas att språkvården beskriver språk i stor utsträckning som något som avspeglar samhället och inte som något som är med och konstruerar det. I språkvårdens texter betraktas politisk språkförändring först och främst som en rent språklig fråga, till skillnad från språkaktivisterna som vill arbeta för social förändring genom språket.

Daniel Wojhan