Institutionen för nordiska språk

Månadens forskare: Alexandra Petrulevich

Den 14:e maj disputerar jag på min avhandling Ortnamnsanpassning som process. En undersökning av vendiska ortnamn och ortnamnsvarianter i Knýtlinga saga.Alexandra Petrulevich

Ortnamn är språkets äldsta fasta kvarlevor. De kan härstamma från brons- och järnåldern och är som regel bundna till de lokaliteter namnen syftar på. Ortnamnens form och ”synliga” innehåll förändras och fördunklas naturligtvis med tiden. Men det är möjligt att utforska även dessa fornminnen, och på så sätt få uppgifter om vem som har bott i området, vilket språk de talat och vad som troligen gav upphov till platsens namn. Ortnamn utgör därför utomordentligt bra källor för att spåra upp gammal, avbruten språkkontakt.

I min avhandling undersöker jag unikt vendiskt (västslaviskt) ortnamnsmaterial som i många fall endast finns belagt i den isländska Knýtlinga saga. Detta ortnamnsmaterial har anknytning till Vendland, det vill säga dagens Holstein och Pommern i norra Tyskland och norra Polen. Min undersökning visar att hälften av de studerade namnen vittnar om språkkontakt mellan slaver och skandinaver på Östersjöns södra kust under vikingatid och tidig medeltid. Dessa ortnamn som är av slaviskt ursprung genomgick olika anpassningsstrategier, då skandinaver integrerade namnen i sitt språk. Beståndsdelar i namnet Rostock som härstammar från slaviskans *Roztok ’stället där vattnet delar sig’ byttes till exempel ut mot likalydande motsvarigheter i fornisländskan, vilket gav Rauðstokkr ’röd stock’. Ett annat exempel på anpassning är namnet på staden Szczecin i norra Polen som översattes till fornisländskan som Burstaborg ’borstborg’.

De vendiska ortnamnen i Knýtlinga saga delar även sagans komplicerade traderingshistoria. Det stora tidsgapet mellan nedskrivningen i mitten på 1200-talet och sagans bevarade eftermedeltida avskrifter är svårt att överbrygga. Handskrifterna uppvisar flera varierande former av de undersökta namnen. Det är viktigt att avgöra om dessa former kan ha varit i bruk på Östersjöns södra kust under 1100-talet eller om de endast är konstruktioner av de isländska skrivarna. De handskrifter av Knýtlinga saga som jag analyserat avslöjar alltså även vilka strategier isländska skrivare använde sig av för att handskas med mindre kända namn. Till exempel byttes *Dimin, ett namn av slaviskt ursprung som avser borgen Haus Demmin i Mecklenburg-Vorpommern, mot Dímun, ett namn känt från de färöiska öarna Stóra Dímun och Lítla Dímun.

Alexandra Petrulevich