Institutionen för nordiska språk

Månadens forskare: Alessandro Palumbo

AlessandroI min forskning intresserar jag mig framför allt för bruket och utvecklingen av runalfabetet i Sverige under medeltiden. De flesta runinskrifter vi har i Sverige finns på runstenar, monumentala minnesmärken från vikingatiden.

Men även efter denna tid och under hela medeltiden, mellan 1100- och 1500-talet, fortsätter man att använda runor som skriftsystem i stora delar av landet, fast runtraditionen förändras i flera avseenden. Man ristar fortfarande minnesinskrifter i sten, men samtidigt börjar man exempelvis också skära böner i kyrkoväggars puts, man målar stora runkalendrar i medeltida kyrkor och man skriver till och med runor med penna och pergament.

Runreformer

Många ändringar berör själva runalfabetets utseende och bruk. De medeltida svenska runristarna experimenterar med runornas utformning, uppfinner nya runformer och modifierar gamla. Vissa novationer hittar man i hela materialet, medan vissa andra är typiska för bestämda tidsperioder eller kännetecknar vissa lokala skrivtraditioner. En del av min forskning går ut på att spåra dessa förändringar i tid och rum.

Varifrån kommer det medeltida runalfabetet?

Något som gör de svenska medeltida runinskrifterna så spännande är till exempel att de skapades i ett flerspråkigt och "fleralfabetiskt" samhälle. Man kunde skriva på svenska eller latin med runor, och på svenska eller latin med latinska bokstäver. Och förresten kunde man också blanda latin och svenska, samt runor och latinska bokstäver på samma föremål! Jag studerar bland annat dessa förhållanden för att svara på frågan: Varför modifierade man runalfabetet överhuvudtaget? Vilka faktorer orsakade och styrde dessa förändringar? Vilken påverkan har exempelvis införandet av latin, av det latinska alfabetet och bokkulturen i Sverige haft på runornas form och bruk? Läser ni min avhandling om ett par år, hittar ni förhoppningsvis svar där.

Alessandro Palumbo