Institutionen för nordiska språk

Månadens forskare: Ulla Stroh-Wollin

Jag älskar grammatik – och språkhistoria! I min forskning får jag ägna mig åt båda delarna. Jag försöker att förstå hur språkets regler, grammatiken, har förändrats över tiden.

I modern svenska måste vi t.ex. hela tiden välja om substantivet ska ha bestämd eller obestämd form; ska jag exempelvis ”steka fisk” eller ”steka fisken”? På vikingatiden behövde man inte välja, eller, rättare sagt, kunde inte. För det fanns helt enkelt inte någon bestämd form då.

När och hur det gick till när man började böja substantiv i bestämd form har man diskuterat länge. Frågorna är en riktig utmaning eftersom processen startar vid en tid som, i fråga om språkprov, bara har lämnat ganska lakoniska runinskrifter efter sig. Det betyder att man inte har så mycket direkt evidens att gå på. Och då måste man delvis förlita sig på indirekta ledtrådar.

En sådan indirekt ledtråd, som jag har använt mig av, är att det kan finnas ett samband mellan uppkomsten av bestämdhetsböjning och en ny ordföljd i en typ av fraser som, turligt nog, är ganska vanliga på runstenarna. Från början innehåller runinskrifterna nästan alltid frasen sten denna, men man kan se att ordföljden denna sten blir allt vanligare från sent 1000-tal och framåt.

Med hjälp av den här kunskapen, och en hel del annat, är min slutsats att några människor bör ha börjat använda substantiv i bestämd form runt år 1000, men säkert ganska sparsamt till en början. Det är faktiskt inte förrän på 1400-talet som det moderna bruket har satt sig någorlunda.

Ulla Stroh-Wollin

Tidigare månadens forskare