Institutionen för nordiska språk

Månadens forskare: Ellen Bijvoet

EllenMin forskning är tvärvetenskaplig. Tänk ’hybridbil’, men då i fråga om forskning. Jag använder drivmedel (teori och metoder) från flera olika vetenskapliga discipliner när jag tar mig an de frågor jag är intresserad av – bl.a. sociolingvistik, social psykologi och tvåspråkighetsforskning.

Innan jag började arbeta här på Institutionen för nordiska språk för tre år sedan, jobbade jag under många år på Centrum för tvåspråkighetsforskning (SU) och vid Språkforskningsinstitutet i Rinkeby. Framför allt under Rinkebytiden träffade jag många Rinkebybor och människor från andra mångkulturella förorter som kom till oss forskare på institutet med frågor om flerspråkighet: ”Vad är förortsslang för något? Är det bra eller dåligt att tala slang?”; ”Varför har olika former av brytning olika status?”; ”Kan mitt barn lära sig ’riktig svenska’ här i Rinkeby, eller är det bättre att flytta barnet till en innerstadsskola?”. De här mötena blev utgångspunkt för flera undersökningar och gav mig insikten att det – när det bland deltagarna i en forskningsstudie finns personer som tillhör minoriteter eller stigmatiserade grupper – är viktigt att forska inte bara om, utan också för och helst med de berörda deltagarna.

Själv blev jag mycket intresserad av att forska om uppfattningar av och attityder till språk och språkbruk bland unga från de flerspråkiga förorterna; inte bara till slangspråket (= förortsslangen) utan även till den mer standardspråksnära svenskan med ”en klang av förorten” (= förortssvenskan) som ungdomarna använder i situationer där de förväntas eller väljer att tala ”fin svenska”. I min senaste studie tittar jag på hur s.k. grindvakter (arbetsförmedlare, rekryterare, studievägledare och andra personer med inflytande över vem som ges tillträde till arbetsmarknaden och högre utbildning) bedömer förortsslang och förortssvenska. Ligger det en individ i fatet att tala med ”en klang av förorten” (t.ex. ett mer staccato-uttal), men inte att ha ”en klang av innerstadsstockholmska”? Och handlar det egentligen inte om liknande saker: om att ha en regional färg i sitt språk?

Ellen Bijvoet

Tidigare månadens forskare