Institutionen för nordiska språk

Månadens forskare: Margareta Svahn

M. SvahnHur ser de dialektala varieteterna ut som talas i Sverige på 2010-talet? Det är jag intresserad av. Inte minst tycker jag det är spännande att ta reda på hur de svenska dialekterna har förändrats under 1900-talet och fram till idag.

Tillsammans med Jenny Nilsson, forskare vid Institutet för språk och folkminnen i Göteborg, har jag undersökt västsvenska dialekter. Vi kunde konstatera att västgötskan förändrats mycket under 1900-talet (Svahn & Nilsson 2014: Dialektutjämning i Västsverige). I inspelningar gjorda på 1950- och 1960-talen med personer i 70–80-årsåldern fann vi sammantaget drygt 50 olika dialektala drag medan vi bland gymnasister inspelade 2007–2008 sammantaget återfann ca hälften så många. Den viktigaste förändringen var ändå att dagens informanter huvudsakligen använde standardspråkliga drag och att de dialektala dragen sporadiskt hördes i inspelningarna. 1900-talsinformanterna hade ofta kategoriskt bruk av dialektvarianten. Medan de äldre alltså nästan bara använde t.ex. tjocka l, använde de unga informanterna främst tunna l (alltså standardspråksuttal) och endast emellanåt dialektvarianten. Förutom västgötsk prosodi som alla ungdomar hade i princip genomgående var det främst västgötskt uttal av vissa ljud som återstod, t.ex. att långt ö framför r uttalas på samma sätt som ö-et i t.ex. föl (standardspråket har ett öppnare uttal). Väldigt lite av böjningsändelser som tidigare var vanliga fanns kvar. Inte heller använde de unga speciellt många särskilda dialektord – med ett undantag dock: la för väl var förhållandevis vanligt.

I den västsvenska studien var alla informanter enspråkiga med svenska som modersmål. Men så ser det ju sällan ut i samhället idag. Många svenskspråkiga har en flerspråkig bakgrund och har växt upp i områden där många språk talas. Ett sådant område är Södra Ryd, en förort till Skövde. Just nu intresserar jag mig för om ungdomar som kommer därifrån talar västgötska eller om de snarare talar en varietet som liknar den som ungdomar talar i andra liknande förorter som Rosengård, Rinkeby och Gårdsten, dvs. ett slags förortssvenska. Om de talar förortssvenska, finns det då inslag av dialekt i den? Växlar de kanske mellan västgötska och förortssvenska beroende på i vilket sammanhang de befinner sig? För att kunna undersöka detta har jag spelat in en handfull samtal med ungdomar med flerspråkig bakgrund och ungefär lika många med ungdomar med enspråkigt svensk bakgrund. Dessa ska jag nu analysera för att kunna jämföra de båda gruppernas språkbruk.

Jag frågade också informanterna om de tycker att det finns en typisk rydsvenska. Alla var eniga om att en sådan finns. Den vill jag försöka beskriva.

Margareta Svahn

Tidigare månadens forskare