Department of Scandinavian Languages

Månadens forskare: Adrian Sangfelt

Sedan augusti 2015 är jag doktorand vid Institutionen för nordiska språk, och mitt primära forskningsintresse är språklig förändring. Bild Adrian Sangfelt

Främst inriktar jag mig på sådan som berör den syntaktiska nivån av språket, alltså hur meningsfulla språkliga element får kombineras för att bilda ännu större betydelsebärande enheter. I mitt avhandlingsprojekt undersöker jag syntaktiska förändringar i fornsvenska och äldre nysvenska som handlar om hur de grammatiska kategorierna objekt, verb och adverb placeras i förhållande till varandra i bisatser. Detta betyder att jag vill förstå varför en svensktalande för ett antal århundraden sedan kunde yttra satser som om du kan inte dörren laga eller om du inte dörren laga kan, trots att ordföljden är främmande för oss som lever idag. Min egen internaliserade grammatik föreskriver ju att jag säger om du inte kan laga dörren.

Att bedriva forskning i äldre svensk syntax är relevant av flera anledningar. Tillsammans med annan typ av språkhistorisk forskning ger det oss kunskap om hur människor förr i tiden kommunicerade med varandra, och hur detta har lett fram till dagens situation. Bland annat belyser detta att språkliga förhållanden som för oss förefaller självklara på intet sätt är det. Det mest intressanta handlar dock inte om att det är just svenska som studeras, utan om att svenska är ett av ganska få av världens ca 6000 språk som går att följa bakåt i tiden mer än något århundrade. Genom att studera dess historia och i ljuset av relevanta teorier jämföra den med andra språks kan vi förhoppningsvis få en djupare förståelse av fenomenet språklig förändring i allmänhet. Själva slutmålet med min forskning vore också att i någon mån belysa på vilka sätt mänskliga språk kan förändras, och att i och med detta hjälpa till att förklara varför mänskliga språk är uppbyggda på det sättet de är.

Adrian Sangfelt