Department of Scandinavian Languages

Månadens forskare: Agnieszka Backman

AgnieszkaJag har i min avhandling Handskriftens materialitet forskat på en medeltida, fornsvensk samlingshandskrift, D 3, som finns på Kungliga biblioteket i Stockholm. Handskriften är digitaliserad och kan läsas här.

D 3 skrevs omkring år 1487/88 och innehåller 14 olika verk i flera olika genrer (fullständig innehållsförteckning finns här). D 3 skiljer sig från moderna böcker genom att formatet är högt och smalt, vilket syns av bilden nedan. Bilden visar också att pappret är vattenskadat nere till höger, vilket gör att delar av texten saknas på nästan alla 641 sidor. D 3 har oftast inte varit intressant för tidigare forskning eftersom den är förhållandevis ung, vattenskadad och mycket lik en annan handskrift, D 4a

En av infallsvinklarna jag har intresserat mig för är vilka materiella strategier D 3:s skrivare har använt för att hålla ihop handskriften.

En sådan strategi är läggsignaturer, vilka används för att ordna de häften av papper (lägg) som handskriften består av innan den binds. I D 3 finns bland annat en alfabetisk följd. Den började i det första lägget med bokstaven a och fortsatte till z (se exempelvis läggsignaturen h längst ner på denna sida). Det finns två störningar i ordningen, först att bokstaven l har två lägg, det första del a och det andra del b. Uppdelningen sker i lägget där den första romanen avslutas och den andra påbörjas och kan i vissa fall vara ett tecken på att en annan förlaga har använts. Det verkar stämma in på D 3 vars andra roman, Karl Magnus, skiljer sig från de andra bevarade fornsvenska versionerna av verket.

handskrift
Foto: Kungl. biblioteket.

Den andra avvikelsen är att de alfabetiska läggsignaturerna är skrivna av troligtvis två olika skrivare. Signaturerna i början av alfabetet har förmodligen gjorts vid flera tillfällen allt eftersom, medan de i andra halvan av alfabetet (bl till z) verkar ha gjorts vid ett enda tillfälle när det fjärde verket avslutades. De här läggsignaturernas avslutning i och med det fjärde verket i handskriften kan vara ett tecken på att dessa första verk hör ihop mer gentemot resten av handskriften, kanske genom att dela en förlaga som D 3 skrevs av från (undantaget Karl Magnus).

En nära studie av handskriftens uppbyggnad visar alltså på förutsättningar för avskriftsarbetet och kan också avslöja hur innehållet ska läsas och grupperas.

Agnieszka Backman

Tidigare månadens forskare