Månadens forskare: Henrik Williams
Att vara den första som på tusen år inser vad det står på en runsten, det är höjdpunkten i min forskning.
Jag undersöker främst inskrifter från vikingatid men också medeltida texter på fornsvenska och fornisländska. Målet är att komma åt den primära betydelsen med språkliga verktyg, det som utgör disciplinen filologi. En filolog är en språkhistoriker, men det är inte språksystemet i sig eller dess utveckling som står i fokus utan materialet, texterna från äldre tid.
Min forskning har framförallt medfört en större respekt för vad som verkligen står skrivet. Tar man det på riktigt allvar blir resultatet många oväntade insikter, främst vad gäller vilka personnamn människor kunde bära, vad de faktiskt uttryckte i skrift och vilka människor som stod bakom texterna. Jag har bland annat identifierat en liten grupp runstenar som nämner vikingatida trälar och jag undersöker just nu kvinnors skrivande på medeltiden. I tidigare forskning såg man ofta variation och oväntade fenomen som enbart störande och bortförklarade dem som felskrivningar.
Att gå till de faktiska primärkällorna är lika fascinerande för den studerande som för forskaren. Jag fastnade själv för ämnet nordiska språk när jag på A-kursen fick läsa Snorres Edda på originalspråk. I den runologiska fördjupningskursen låter jag masterstudenterna välja en tidigare otolkad eller feltolkad inskrift. Det har lett till vetenskapliga uppsatser, antagning som doktorand samt ett postdoktoralt projekt. Mina studenters frågor och idéer är också den främsta drivkraften för vad jag själv väljer att undersöka. I mitt fall är forskning och undervisning en förutsättning för varandra.