Karin Senter disputerar
2022-09-14
Fredag 30/9 kl. 10.15 disputerar Karin Senter i Ihresalen med avhandlingen Att göra förort. Om språkliga resurser hos gymnasieungdomar med mångspråkig förortsbakgrund. Avhandlingen ger en inblick i några ungdomars språkliga vardag.
Med anledning av disputationen vill Institutionen gratulera Karin, men också berätta om avhandlingen
Karin Senter, doktorand vid Institutionen för nordiska språk, har undersökt hur språket används av ungdomar i förorten för att skapa ett vi, och så att säga göra förort.
Den 30 september disputerar Karin Senter med avhandlingen Att göra förort. Om språkliga resurser hos gymnasieungdomar med mångspråkig förortsbakgrund. Avhandlingen ger en inblick i några ungdomars språkliga vardag. Den är en talspråksstudie, men inkluderar även andra sociala aspekter som är centrala för skapandet av ett vi i förorten.
Karin Senter har, både i och utanför skolmiljö, tillbringat ett och ett halvt år tillsammans med en gymnasieklass där samtliga elever har förortsbakgrund. Resultaten visar att ungdomarna låter ”förortska” i alla undersökta sammanhang, som till exempelvis skolredovisningar och på raster och luncher. Det innebär inte att de talar slang hela tiden, som förortsförankrat tal framför allt uppmärksammats för, utan de anpassar sitt språk i en mer standardnära riktning, men har fortfarande ”en klang av förorten” i sitt tal.
Studien visar att ungdomarna talar förortssvenska, en svenska som signalerar att talaren har förortsbakgrund, där vissa uttalsdrag, en viss språkmelodi och vissa grammatiska drag bidrar till att talet känns igen som ”förortskt”. Ungdomarna i studien betraktar sitt tal som en brist, men de beskriver sällan sin egen språkanvändning som direkt dålig. Dock uppfattas ett mer standardsvenskt tal som ”finare” och ”bättre”.
När deltagarna skapar ett vi eller ”gör förort”, görs det i relation till ett dem, vilket i det här fallet är majoritetsungdomar utan förortsförankring. Ungdomarna som Karin Senter har följt jämför sitt tal, sin inställning till familjen, sin religiösa utövning, sin klädstil och sina fritidsintressen med majoritetsungdomars och tar framför allt fasta på upplevda skillnader.
Resultaten visar också att man inte bara kan göra förort; man kan också vara förort. Genom bland annat språk och klädstil kan man förkroppsliga förorten och bli den. Detta uttrycks genom kommentarer som: ”Hon är så orten” eller ”han är gata”.