Hur vart blev blev - om två små ord med lång historia

Ordet bli är ett lånord från medellågtyska och används för att bilda passiv. Det kom in i svenskan någon gång på 1300-talet, till synes som ett lexikalt verb med betydelsen ‘förbliva’ (jfr tyskans bleiben). Under 1400-talet tränger det så småningom undan det inhemska verbet varda. Det syns i exempel som þa varþ han takin mz myclom heþar i efeso staþ (“då vart han tagen med stor ära in i Efesos” från Codex Bureanus, 1300-talet) och Anders Person bleff strax greppen på sin gård Ranchyttan (Anders Persson blev gripen på sin gård, från Per Brahes krönika, 1585).

Dominika Skrzypek, professor i nordiska språk vid Adam Mickiewicz Universitet i Poznań i Polen, är ledare i projektet ”Framväxten av perifrastisk passiv i danska och svenska”. I projektet uppmärksammas verbet bliuen i medellågtyskan samt blive/bliva i danskan och svenskan.

När ordet bliva först kom in i svenskan användes det tillsammans med platsadverbial (ett ord som svarar på frågan var). Ett exempel hittar vi i Codex Bureanus från början av 1300-talet: Sjunk ner i helvetet och bli där! Så småningom breder verbet ut sig och börjar förekomma som komplement till adjektiv, som i bli ensam eller med nominala komplement, som i bli kung. Under en övergångsperiod förekommer exempel där bliva både kan tolkas som både bli och förbli.

Genom att undersöka både svenskt och danskt källmaterial, är målet att ge svar på hur och varför ’bliva’ trängde undan det inhemska ’varda’. En intressant detalj med ordet varda är att det är gammaldags och högtidligt samtidigt som det är lantligt och dialektalt. Detta märks i fraser som ”Varde ljus och det vart ljus” kontra ”Det vart bra”.

Om projektledaren

Dominika Skrzypek, professor i nordiska språk vid Adam Mickiewicz Universitet i Poznań, Polen. Hennes främsta forskningsintressen omfattar svensk och nordisk språkhistoria, med särskilt fokus på morfologi och syntax. Hon har också skrivit om kasusbortfallet i svenskan och framväxten av bestämd och obestämd artikel i svenska, danska och isländska.

Hon publicerar även populärvetenskapliga artiklar och böcker om runologi på polska, ett ämne som är rätt okänt i Polen. Hon är medförfattare till Runy (Runor), första boken i ämnet på polska; 2020 publicerade hon en bok om Rökstenen. För närvarande är hon gästforskare vid Uppsala universitet.

Om projektet:

Framväxten av perifrastisk passiv i danska och svenska.
(engelsk titel: Constructionalization and construction change. The diachrony of the periphrastic passive in Danish and Swedish)

Projektet finansieras av NCN (National Science Centre) i Polen, 2021/41/B/HS2/00011