Adrian Sangfelt disputerar

2019-12-04

Lördagen den 7 december disputerar Adrian Sangfelt, doktorand vid institutionen sedan 2015, på avhandlingen Syntaktiska strukturer i tiden: OV- och bisatsledföljd i svenskans historia.

Foto: Magnus Hjalmarsson.

Med anledning av disputationen vill Institutionen gratulera Adrian, men också passa på att ställa några frågor till honom.

Vad handlar egentligen din avhandling om?
Kort sagt handlar den om ett komplex av ordföljder som försvunnit under det svenska språkets historia. Det typiska exemplet är att ett objekt föregår verb, alltså att man förr i tiden kunde säga en bok läsa istället för läsa en bok. Ett annat relaterat exempel är att huvudverb kunde föregå hjälpverb, t.ex. läsa kunna och inte kunna läsa. Vad jag konkret gör i avhandlingen är att studera hur det går till när ordföljderna försvinner från det svenska språket. I slutändan försöker jag förklara varför det här händer, och sätta det i relation till andra språk som är besläktade med svenska. I de andra nordiska språken har precis samma utveckling inträffat. I exempelvis tyska har det blivit helt tvärtom, där det idag bara kan heta ein Buch lesen können (en bok läsa kunna).

Nämn en lärdom som en språkvetare kan dra av avhandlingen!
En viktig aspekt är att utvecklingen exemplifierar hur grammatisk variation kan begränsas över tid. Men det är minst lika viktigt att friare variation inte innebär att allt är möjligt. Även i äldre svenska finns det logiskt möjliga ordföljder som inte alls går att hitta, vilket antyder att äldre svenskar följer sin inre grammatik lika mycket som vi gör idag. Grammatik är ett kognitivt fenomen som precis alla människor har lika mycket av, även om den kan se olika ut och tillåta olika saker beroende på var och när man lever.

Varför är ordföljd intressant?
På ytan är ordföljd ett endimensionellt fenomen: ord kan uttalas före eller efter varandra, och ingenting annat. Men om du tittar närmare på det märker du snart att ordföljd också ger inblick i hur språksystem är hierarkiskt organiserade, och hur ordföljd avspeglar kognitiva mönster. Det är oerhört fascinerande att den mänskliga språkförmågan inte verkar acceptera vissa mönster som är fullt möjliga att föreställa sig, och i detta ger ordföljd i världens språk och i äldre svenska en förvånansvärt god inblick.

Läs avhandlingen här.

Några autentiska exempelmeningar:
thy wil iak idhrom wilia gerna äpter fölghia
Ordagrann översättning: därför vill jag er vilja gärna efter följa
’Därför vill jag gärna följa er vilja’

hwre han skulde thenne swen forgöra
Ordagrann översättning: hur han skulle denna pojke förgöra
’hur han skulle döda den här pojken’

Nu sighær han sik. þe ek huggit hawæ  .j. annærs manz skoghi
Ordagrann översättning: Nu säger han sig den eken huggit ha i annan mans skog
’Nu säger han att han har huggit ner eken i en annan mans skog’