Runor: Ny digital resurs för runforskning
2020-12-04
Den 3 december 2020 lanserades Runor, en ny digital resurs för runforskning. Runor är resultatet av ett fyraårigt samarbete mellan Institutionen för nordiska språk och Riksantikvarieämbetet.
Sedan mitten av 80-talet utvecklas vid institutionen Samnordisk runtextdatabas. Databasen utgör en komplett samling av alla nordiska runinskrifter och är ett oumbärligt redskap för all forskning om runor. Den innehåller i sin senaste version över 6 800 runinskrifter som återges med translitterering, fornspråklig normalisering och engelsk översättning och beskrivs med uppgifter om datering, geografisk placering, ristare, runformer etc.

Behov av teknisk utveckling
Databasen har hållits uppdaterad och släppts i ett antal versioner de senaste 30 åren men den har länge varit i stort behov av teknisk utveckling. När så Riksbankens jubileumsfond och Vitterhetsakademien gjorde sin satsning ”Samlingarna och forskningen” för några år sedan såg vi vår chans och utarbetade en ansökan för projektet Evighetsrunor tillsammans med Riksantikvarieämbetet.

Projektet Evighetsrunor
Tanken med Evighetsrunor är att få runtextdatabasen att bli tillgänglig för en bredare publik, göra den sökbar via ett webbgränssnitt och integrera den i Sveriges digitala fornminnesinfrastruktur (K-samsök) som förvaltas av Riksantikvarieämbetet. Inom projektet digitaliserade vi också en stor mängd arkivmaterial med relevans för runtextdatabasen, t.ex. samlingen med drygt 15 000 run- och bildstensfotografier på Antikvarisk-topografiska arkivet i Stockholm, Otto von Friesens efterlämnade papper och fotografier på Uppsala universitetsbibliotek och Olof Celsius runhandskrifter som förvaras på samma ställe. Dessutom genomfördes tre mindre forskningsprojekt inom ramen för Evighetsrunor: Medelpads runinskrifter, Runbruk på Östersjöns öar och Otto von Friesen som runolog.
Samnordisk runtextdatabas och Digitala Sveriges runinskrifter

(vänster) och Jöran Sahlgren, sedermera professor
i ortnamnsforskning vid Uppsala universitet.
Foto: Otto v. Friesen 1906 (PD)
Runtextdatabasens viktigaste redaktionella princip är att den inte ska utgöra någon utgåva av runmaterialet utan spegla forsknings- och utgivningsläget. All information i databasen är därför hämtad från relevant forskningslitteratur. En viktig sådan källa är korpusverket Sveriges runinskrifter. Verket har funnits i digital form i snart tio år, men endast som tunga och otympliga pdf-filer. I projektet har vi samlat informationen om varje inskrift (artikel, planscher och eventuella tillägg) i samma fil. Om några veckor kommer dessa filer att bli tillgängliga direkt i Runor.
På motsvarande sätt visas redan nu en hel del relaterat material via tjänsten K-samsök, t.ex. bilder ur Kulturmiljöbild eller dokumentation från Riksantikvarieämbetets fornminnesinventeringar. Och mer kommer det att bli: på sikt kommer också universitetens kulturarvsdatabas Alvin att bli en del av K-samsök. Den vägen kommer vi exempelvis att kunna visa Otto von Friesens runstensfotografier.
Ett flexibelt system
Projektets filosofi har varit att bygga ett modulärt och flexibelt system där den som äger viss information även ansvarar för att förvalta den – men gör den tillgänglig för andra. Eller annorlunda uttryckt: ingen information kopieras mellan databaser utan databaserna kommunicerar i stället med varandra. Söktjänsten Runor, som ligger hos Riksantikvarieämbet, innehåller ingen egen information alls utan hämtar allt den visar från andra system. Ett av dessa system är Samnordisk runtextdatabas. Runtextdatabasen i sin tur förvaltas av Uppsala universitet och erbjuder två publika gränssnitt: ett REST API som kan anropas för att genomföra sökningar i runinskriftsmaterialet och en K-samsöksport som gör materialet tillgängligt i söktjänster som Kringla.

Foto: Marco Bianchi 2018 (CC BY).
Rockbandet på Segerstedt
Det övergripande ansvaret för runtextdatabasen ligger hos Institutionen för nordiska språk med Henrik Williams och Marco Bianchi i spetsen, men det praktiska arbetet med utvecklingen genomförs vid universitetets Avdelning för universitetsgemensam IT av kunniga, hängivna och framför allt nyfikna systemutvecklare. Några av dem utvecklade under arbetets gång inte bara vår databas utan också nya fritidsintressen och började ägna sig åt runstenspromenader. Utvecklarna beskriver sig själva som ett rockband där medlemmarna kommit och gått men alla bidragit till runtextdatabasens speciella sound. Regina Ledung har varit bandets manager under hela perioden och medlemmar har hittills varit, i alfabetisk ordning, Jorunn Hartman, Marcus Hjortzén, Peter Jaric och Lasse Yledahl.
Mycket arbete återstår
Den version av Runor och Samnordisk runtextdatabas som vi släpper nu är inte riktigt färdig. Nya funktioner kommer att lanseras under våren och databasen kommer att genomgå en del redaktionella ändringar. Den forskare som är beroende av ett stabilt och citerbart material fortsätter med fördel jobba med den gamla databasen från 2014, åtminstone i några månader.
Några länkar
Författaren
Marco Bianchi är universitetslektor i svenska språket vid institutionen. För närvarande arbetar han i projektet Evighetsrunor som är ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Institutionen för nordiska språk. Där ansvarar han bl.a. för delprojektet Otto von Friesen som runolog.