Högre seminarium: Per Klang

  • Datum: –16.00
  • Plats: Zoom: https://uu-se.zoom.us/j/62940896826
  • Föreläsare: Per Klang
  • Arrangör: Institutionen för nordiska språk
  • Kontaktperson: Björn Melander
  • Telefon: +46184716881
  • Seminarium

Inkongruent tempus i svenska: om tempusformer med avvikande tidsreferens

Enligt Svenska akademiens grammatik är tempus en grammatisk kategori som talare använder för att uttrycka hur aktioner relateras till talögonblicket (SAG 4:204). Svenska har två enkla tempus, preteritum och presens. Ofta så refererar preteritum till en given tid i det förflutna och presens till en tid som överlappar med eller följer på talögonblicket (SAG 1:212f.), men frågan är hur ofta? SAG tar även upp sex stycken avvikande typfall såsom modifierande preteritum, där preteritum har nutidsreferens (t.ex. nu var det dags att gå hem), och historiskt presens där presens har dåtidsreferens (1912 sjunker Titanic). Dessa avvikande fall, eller inkongruenta tempus efter Malm (2016), är dock understuderade och det är oklart huruvida det finns fler typfall än dessa. Syftet med mitt avhandlingsprojekt är att: (i) uppskatta hur vanliga de är, (ii) kartlägga inkongruent tempus i svenska, och (iii) finna en förklaring till fenomenet.

På seminariet presenterar jag preliminära resultat vad gäller inkongruent preteritum. En manuell analys av cirka 80 000 meningar från korpusdata (tidningstext och diskussionsforum) visar att ungefär en tredjedel av tempusformerna inte kan förklaras av tempusteorin i SAG. Dessa oförklarliga former utgörs delvis av inkongruenta fall och oavgörbara fall där formen kan vara kongruent eller inkongruent. Vad gäller de inkongruenta typerna så visar kartläggningen att det mesta kan betraktas som instanser av befintliga kategorier i SAG, eller som specificerade instanser av dito. Men det finns en liten del av nya fall med intressanta egenskaper. De belyser en paradox hos tempus som inte kan lösas inom ramen för teorin. Jag tror att om man ska förklara inkongruent tempus, och tempus i allmänhet, så behöver man ta hänsyn till språkets förmåga att referera till sig själv, och det är just en sådan teori som jag behöver lägga fram för diskussion.