Plenartalare
Emilia Aldrin, docent i svenska språket, Högskolan i Halmstad
Namn som resurs för genuskonstruktion
Det här föredraget sätter fokus på personnamn som en viktig språklig resurs för skapandet av genusrelaterade identiteter. Med utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på språk och kön (West & Zimmerman 1987, Butler 1993) och teorier om namn och identitet (Alford 1988, Aldrin 2011, Wikström 2012, Pilcher 2017) diskuteras namnets roll i förhandlingen av genusrelaterade normer. Att använda ett personnamn utgör en kategoriserande språkhandling som bidrar till att skapa genus och förväntningar om genus liksom att indexikalt knyta föreställningar om genusrelaterade förkroppsliganden, roller och identiteter till en viss typ av benämningar. I de flesta av världens språk, liksom i svenska språket, används konventionellt olika förnamn med delvis olika strukturer för flickor respektive pojkar, på ett sätt som bekräftar en binär könsordning (Brylla 2007). Samtidigt kan individer välja att medvetet bryta mot normerna i namnbruket för att skapa utvidgade könsidentiteter. I Sverige finns dessutom en i europeiskt perspektiv unik juridisk möjlighet att utnyttja könsneutrala och könskonträra förnamn för att skapa genus på nya sätt (Leibring 2016, Hagren Idevall 2016). Även val av efternamn i samband med partnerskap kan aktualisera komplexa genusförhandlingar (Kerns 2011). Det situerade valet av namnform i vardagliga interaktionskontexter ger dessutom möjligheter till ständig omförhandling av genusrelaterade identiteter (McConnel-Ginnet 2006). I föredraget sammanfattas några tendenser inom svensk och nordeuropeisk genusrelaterad namnforskning. Därutöver diskuteras empiriska exempel utifrån min egen forskning om genusrelaterat namnbruk, identitetsskapande och normförhandling med fokus på förnamn (Aldrin 2015a, Aldrin 2015b, Aldrin u.u.).
Don Kulick, professor i kulturantropologi, Uppsala universitet och The University of Hong Kong
“Laughing with” or “laughing at” people with disabilities?
The relationship between laughter and disability is a fraught one. Disability studies scholar Tom Shakespeare pithily reminds us that “[p]eople with visible impairments are among the key comic stereotypes of western culture” (1999:48). This “always-already” relationship between disability and often-derogatory laughter makes humorous portrayals of disabled individuals risky: the proverbial line between “laughing with” and “laughing at” is impossible to avoid. My talk focuses on that line via a discussion of two television series that depict people with disabilities: Love on the Spectrum and Derek. Rather than offer guidelines that might adjudicate the difference between “laughing with” and “laughing at”, though, I will explore how “the line” itself is structured. How is it manifested? How might we reasonably surmise when it has been crossed? What role, if any, does gender play in any of this?
Kristine Køhler Mortensen, lektor i dansk og kønsstudier, Institut for Nordiske Studier og Sprogvidenskab, Københavns Universitet
Køn, seksualitet og nation: Diskursiv regulering af ’fremmede’ seksuelle praksisser
I denne forelæsning diskuterer jeg, hvordan køn og seksualitet spiller en rolle i konstruktionen og vedligeholdelsen af en (nordisk) nation, nemlig Danmark.
Kønsforskningen har en lang tradition for at undersøge, på hvilke måder og med hvilke konsekvenser køns- og seksualitetskategorier anvendes i konstruktionen og opretholdelsen af nationalstaten og nye teoretiske koncepter som ’homonationalisme’ (Puar 2013), ’femonationalisme’ (Farris 2017) og ’kolonialitet’ (Maldonado-Torres 2007) er blevet fremlagt som kritiske forståelsesrammer for aktuelle tendenser. Formålet med denne forelæsning er at demonstrere, hvordan et fokus på sprog og særligt sproglig interaktion kan belyse måderne, hvorpå køn og seksualitet indgår i konstruktionen og afgrænsningen af nationalstaten og dens borgere.
For at undersøge pluraliteten i disse mekanismer forbinder jeg to forskellige undersøgelser. Begge undersøgelser belyser, hvordan Danmark og danskere konstrueres i modsætning til ’fremmed’ seksualitet som i disse sammenhænge kommer til at fungere som en konstitutiv yderside. Den ene undersøgelse har fokus på køn og seksualitet i relation til den danske udlændingepolitik og mere specifikt på et nyligt vedtaget tiltag om at undervise asylansøgere i Danmark i ’seksualmoral’ (Mortensen forthc.). I denne del demonstrerer jeg igennem interaktionsanalyse af en undervisningssituation på et dansk asylcenter, hvordan Danmark og dansk kultur fremstilles som exceptionel, når det gælder inklusion, diversitet og kønsligestilling, og hvordan asylansøgere i modsætning til dette bliver positioneret som en gruppe med behov for øget viden og socialisering. Den anden undersøgelse fokuserer på Danmarks position som kolonimagt og demonstrerer igennem en analyse af scener fra en dansk TV-dokumentar om Grønland, hvordan den danske vært gennem referencer til kønskategorier og forestillinger om civiliserede og uciviliserede seksuelle praksisser medvirker til en fortsat kolonial forståelse af den danske nation som mere dannet og civiliseret (Mortensen & Maegaard 2019).