Månadens forskare: David Håkansson
En av de mest utmärkande egenskaperna för det mänskliga språket är att det varierar i tiden och förändras över tiden. Min forskning handlar just om detta, om hur språket varierar och förändras.
Variation och förändring i syntaktisk struktur
Jag disputerade 2008 vid Lunds universitet på en avhandling som behandlade framväxten av svenskans subjektstvång, dvs. hur svenskans grammatik förlorar möjligheten att ha satser med underförstådda subjekt som *Här får inte röka och istället övergår till en grammatik med subjektstvång: Här får man inte röka. Lika mycket kom också avhandlingen att behandla frågor som rörde den språkliga förändringsprocessen och dess orsaker på ett mer allmänt plan, och sådana frågor har jag sedan fortsatt att arbeta med, först som postdoc vid Köpenhamns universitet och därefter som forskarassistent i Uppsala.
Språkbruksförändringar i nysvenska
För närvarande arbetar jag med språkbruksförändringar i äldre nysvenska (1526–1732). Denna period är en brytningstid i svenska språkets historia som kännetecknas av omfattande språklig variation. Syftet med min forskning är att klarlägga hur inom- respektive utomspråkliga faktorer samverkar vid ett antal centrala syntaktiska förändringar.
Övriga intressen
Även om min huvudinriktning är språkhistorisk intresserar jag mig även för de moderna nordiska språken, bl.a. inom ramen för nätverket N’CLAV. Jag är också road av vetenskapsteoretiska frågeställningar. Ett utslag av detta är mitt intresse för förklaringsbegreppet inom historisk språkvetenskap.
Kunskapsarv och kunskapsförnyelse
Språkhistoria har varit ett centralt inslag inom universitetsutbildningen i nordiska språk/svenska sedan ämnet inrättades vid de svenska universiteten. Genom att studera språkförändringar med moderna metoder och utifrån nya teoretiska infallsvinklar kan vi förhoppningsvis föra vårt kunskapsarv vidare samtidigt som vi bidrar med nytt vetande. Med min forskning hoppas jag kunna medverka till detta.