Månadens forskare: Björn Melander
Språket är något som nästan alla människor har åsikter om. Det är en av många saker som gör det så spännande att vara språkforskare.
Alla använder vi språket och ofta har vi starka känslor om vad som är bra och dåligt, fint eller fult, rätt eller fel. Vilket och vems språk räknas som det rätta och fina och på vilka grunder sker det? Sådant har tidigare ofta diskuterats i förhållande till dialekter och sociolekter. I ett Sverige som präglas av allt mer mångfald måste de frågorna också ses i ett flerspråkigt perspektiv. Kan man till exempel tala ”god svenska” fast man bryter? (Mitt svar är ja.) Och kan hela språk vara bättre och sämre än vissa andra? Har exempelvis engelskan fler ord än svenskan? Skulle vi tjäna på att göra våra universitetsutbildningar engelskspråkiga?
SPRÅKPOLITIK – SVENSKAN I ETT MÅNGSPRÅKIGT SVERIGE
Frågor av det slaget har jag länge tyckt vara intressanta, och det har gjort att jag kommit att syssla med språkvård och språkpolitik. Bland annat har jag varit med och utarbetat ett omfattande handlingsprogram för svenska språket, Mål i mun. Detta lade grunden till den nuvarande officiella svenska språkpolitiken och också till den språklag vi nu har. I en undersökning av språket i Läsebok för folkskolan från 1868 har jag även studerat sådana spörsmål i ett historiskt perspektiv och försökt sätta resultaten i samband med den då aktuella samhällsutvecklingen.
Jag har också sysslat med svenskan som EU-språk, och för närvarande arbetar jag i ett projekt som syftar till att jämföra svensk och fransk parlamentarisk diskurs.
STILISTIK, TEXTANALYS OCH SPRÅKSOCIOLOGI
Min undervisning har ofta gällt kurser i stilistik, textanalys och språksociologi. I sådana sammanhang är frågor om rätt & fel och bra & dåligt centrala, och i textanalysen är en viktig utgångspunkt att texten måste förstås i sitt sociala sammanhang. Att lära sig skriva i en ny genre är i hög grad en fråga om att socialiseras in i en ny verksamhet, det är en erfarenhet som jag ofta gjort under kurser i vetenskapligt skrivande.
PREFEKT, FÖRESTÅNDARE, DEKAN
Utöver min verksamhet som forskare och lärare har jag innehaft en rad ledningsuppdrag: prefekt för Institutionen för nordiska språk, föreståndare för Campus Engelska parken och dekan för språkvetenskapliga fakulteten. Förutom att detta varit intressant och utvecklande i sig, har det givit många insikter i hur språket är med och skapar en komplex organisation som ett modernt universitet.
Språket är med oss från det vi vaknar och till dess vi lägger oss (och väl också i våra drömmar), och från det vardagliga småpratet runt köksbordet till det formella remissvaret till utbildningsdepartementet. Inte undra på att det är så spännande att undersöka!