Månadens forskare: Oliver Blomqvist
I min avhandling "Flerspråkighet eller språkförbistring? Finska segment i svenska medeltidsbrev 1350–1526" granskar jag svensk-finsk språkblandning i juridiska brev från medeltiden.
Dessa brev var strikt reglerade till sin utformning och dessutom stipulerade landslagen i det svenska riket, som då även innefattade stora områden som numera tillhör Finland, från och med år 1350 att alla juridiska brev skulle skrivas på svenska. Trots detta, och trots att finskan saknade ett eget skriftspråk fram till reformationstiden, förekommer det ofta finska namnformer och till och med finsk böjnings- och avledningsmorfologi i de svenska brev som utfärdats på finskspråkiga orter. Denna språkblandning, som i den tidigare forskningen ofta tolkats som språklig förvirring eller som misstag hos skrivarna, har jag valt att granska i ljus av modern kodväxlingsteori.
Min slutsats är att de finska inslagen inte behöver utgöra några misstag eller avvikelser från normen, utan kan uppfattas som medvetna, kommunikativt motiverade skriftliga kodväxlingar. Nyare språkhistorisk forskning har visat, att skriftlig kodväxling utövades flitigt i alla slags texttyper i hela Europa under medeltiden, ända fram tills nationalstaterna och språkpurismen som ideologi sakta började växa fram under tidigmodern tid.
På ett mera allmänt plan strävar jag i min forskning efter att relatera forntiden till nutiden för att skapa en förståelse av den medeltida språkbrukaren. Men omvänt kan vi också skapa ett kritiskt avstånd till vår samtid genom att blicka bakåt i tiden. Normer som många av oss tar som givna idag, till exempel att man ska stava enhetligt, inte blanda språk och noggrant iaktta språkriktighetsregler i formell skriftlig framställning, var främmande för den medeltida skriftkulturen. I den är det istället det individuella uttrycket, den språkliga variationen och flerspråkigheten som är de utmärkande dragen.