SNN NAMNBLOGG

Vindö, Vindån och Vindommen - ett nordsmåländskt namnkomplex

Ett intressant fält inom ortnamnsforskningen är det som behandlar gamla hydronymer (huvudsakligen namn på sjöar och vattendrag). Dessa naturnamn utgör inte sällan de allra äldsta namnen i vårt landskap men tyvärr har många av dem försvunnit. Ibland har de fallit i glömska för att aldrig mer höras igen, även om man i vissa fall kan ana att en stor sjö i gammal forntidsbygd en gång bör ha burit ett ålderdomligt namn. Ibland har dessa namn dock inte försvunnit utan att lämna spår efter sig, spår som ger oss hopp om att kunna rekonstruera hur namnen ursprungligen lydde. Inom ortnamnsforskningen har man också arbetat med metoder för att göra sådana rekonstruktioner. Min egen magisteruppsats från 2015 behandlar just detta ämne från en metodologisk synvinkel (http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:846608/FULLTEXT01.pdf).

När jag en dag satt och betraktade några kartbilder i samband med mitt avhandlingsarbete lade jag märke till namnet Vindö som bärs av en herrgård i Östra Eds socken vid den norra Smålandskusten. Förbi gården rinner Vindån och om man följer ån uppströms kommer man till slut till källsjön Vindommen. Jag uppfattade detta som ett intressant namnkomplex och kunde inte låta bli att fördjupa mig lite i det hela. Det visade sig utifrån de äldsta beläggen för namnet Vindö (aput curiam meam Windo 1360 22/7) att namnet ursprungligen inte är ett namn på -ö utan ett namn med (svag) feminin böjning, något som utmärker just gamla ånamn. Det föreföll alltså som att det gamla namnet på ån, fsv. Vinda, hade kommit att överföras på gården. Detta är ett inte alls ovanligt scenario och i de flesta fall vi lyckas rekonstruera gamla hydronymer är just när de har bevarats i bebyggelsenamn. På kartan nedan från 1698 ser man gården Vindö på den södra sidan av Vindån. Det ska nämnas att redan Elof Hellqvist (han med den etymologiska ordboken) i sitt verk Studier öfver de svenska sjönamnen (1903-1906 s. 716) föreslog en koppling mellan namnet Vindommen och namnet Vindån. Han hade emellertid inte lagt märke till namnet Vindö och att detta bevarar ett äldre namn på ån.

Flera frågor kvarstår dock. Vad betyder namnet? Vilken relation har det till namnet Vindommen och vilket av ånamnet och sjönamnet bildades först? En möjlighet är förstås att det gemensamma namnelementet ska kopplas till ordet vind ’luft i rörelse’ och då vore det naturligast att se sjönamnet som det primära. Namnet skulle då syfta till blåsiga förhållanden över sjöns öppna vattenytor. Sjön består emellertid till stor del av trånga passager och vikar och saknar stora ytor där man skulle vänta sig att kraftig vind kan skapas. En tilltalande möjlighet är att koppla namnen till adjektivet vind ’sned, vriden’. En sådan tolkning passar väl in med såväl Vindåns vindlande lopp som Vindommens många vikar, vilket gör det svårt att avgöra vilket av namnen som är primärt och vilket som är bildat till det andra. Kanske får man en ledtråd till förhållandet om man tar en till titt på kartan. Ungefär en mil söder om Vindommens södra ände ligger nämligen sjön Ommen. Man kan lätt föreställa sig ett scenario där bägge sjöarna har burit ett namn Ommen, varpå den ena sjön, för att skilja dem åt, har fått namnet Vindommen ’det Ommen som hör ihop med ån Vinda’. I det fallet skulle ånamnet vara det ursprungliga och med sannolikhet ha bildats med hänsyn till hur ån vänder och vindlar sig fram genom landskapet.

Vidare fördjupning i denna fråga får vänta till dess jag är klar med min avhandling men det framstår åtminstone i detta skede som säkert att de tre namnen hör samman och att ån en gång har burit det ålderdomliga namnet Vinda. Fler fynd av detta slag står utan tvekan att finna i den språkliga skatt som våra ortnamn utgör men det krävs att det finns forskare med språkhistorisk och namnvetenskaplig kompetens som tar sig an dessa frågor. Idag intresserar sig färre studenter än tidigare för språkhistoria och ortnamnsforskning, något som för mig är svårförståeligt. Här finns ju så många fascinerande upptäckter att göra! 

Av Simon Karlin Björk 14/11 2019

Seminariet för nordisk namnforskning och dess historia

Av Felix Marklund, 18/6-2019 (uppd. 25/6-2019)

I Arkivcentrum, ca 800 meter från Engelska parken, ligger Seminariet för nordisk namnforskning (SNN). Där finns ett namnbibliotek, där bedrivs undervisning och där äger högre seminarier i nordisk namnforskning rum. Dess historia sträcker sig nästan 90 år tillbaka i tiden. LÄS HELA TEXTEN

Valkyrior, krigande kvinnor och de germanska personnamnen

Av Simon Karlin Björk, 28/11-2018

Ett ämne som många berörde under konferensen, The Feminine in Old Norse Mythology and Folklore, var valkyrior och krigarkvinnor. Som namnforskare förvånades jag dock av bristen på onomastiskt material. LÄS HELA TEXTEN